Björneborgs historia
Månghundraårig historia
För tusen år sedan var Kumo älvdal en kungsådra som förmedlade kulturella influenser från Europa till Satakunda och övriga delar av västra Finland. Det historiska landskapet Satakunda uppstod redan under tidig medeltid. Landskapets centrum låg i Kumo. Där fanns en viktig handelsplats, Teljä, och Sankt Henriks predikorum, där biskopen enligt den katolska kyrkliga traditionen predikade innan han led martyrdöden i januari 1155. Då älven småningom blev grundare och landet höjde sig ur havet blev man till slut tvungen att flytta handelsplatsen närmare havet. Föregångaren till Björneborg, Ulvsby, fick stadsrättigheter år 1365.

Den svenske konungen Gustav Vasas son Johan var hertig av Finland. År 1558 grundade han staden Björneborg där Kumo älv mynnade ut i havet. Handel med utlandet hade sedan urminnes tider pågått vid Kumo älv. Nu flyttade kommersen från Ulvsby till Björneborg. Finlands nordligaste stad var en viktig handelsplats som sik, lax och andra produkter från Bottniska viken skulle passerade på sin väg ut i Europa. Från fjärran länder infördes lyxvaror, som kryddor, fina viner och tyger till Björneborg. Härifrån gick deras färd vidare till andra delar av Satakunda och till norra Finland.

Den framgång staden Björneborg upplevt under sin tidigaste historia förbyttes i nedgång under 1600-talet. Hela det svenska riket led av krig och missväxt. Statens restriktiva ekonomiska politik gjorde det nästan helt förbjudet för många städer att bedriva utrikeshandel. Det gällde också Björneborg.

Handel skapade industri
År 1765 fick Björneborg tillbaka sina utrikeshandelsrättigheter. Då började björneborgarnas fartyg åter anlöpa hamnarna runt Östersjön! Som komplement till den uppslammade hamnen vid älvmynningen anlades Räfsö hamn ute vid havet. För de finländska förhållandena var Björneborg en stor stad, och exempelvis år 1766 var antalet invånare 1.500.

År 1809 blev Finland en del av det ryska kejsardömet. För björneborgarna var förändringen inte omstörtande. De gamla handels-, släkt- och kulturkontakterna till Stockholm fortsatte. När handelsflottan växte på 1840-talet blev Björneborg Finlands ledande skeppsredarstad. Sågat virke skeppades ända till Medelhavet. Sedan började olyckorna: staden hade brunnit flera gånger, men den stora branden år 1852 var en katastrof. Inom ett dygn hade så gott som hela staden lagts i aska.

Björneborgs utveckling till industristad tog fart på 1870-talet. En tändsticksfabrik hade grundats redan år 1851 och en mekanisk verkstad sju år senare. För den egentliga storindustrin i Björneborg stod sågarna, och under de sista decennierna på 1800-talet såg flera nya sågar dagens ljus. Produkterna från sågindustrin gick i huvudsak på export, och det var mycket livligt i hamnarna. Framgång på den inhemska marknaden sökte man med hjälp av produkterna från en bomullsfabrik grundad vid sekelskiftet. Järnvägen från Tammerfors till Björneborg blev färdig år 1895. I staden verkade ett flertal av Finlands stora affärsmän och affärsmannasläkter, som Ahlström och Rosenlew. En talrik och självmedveten industriarbetarbefolkning fungerade som motvikt. Antalet invånare i staden uppgick redan till 12.279.

Efter den stora branden fick staden ett öppnare utseende: breda esplanader skar rakt igenom centrum, och ståtliga stenhuskvarter byggdes upp längs stranden av älven. Både i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var Björneborg också en livaktig kulturstad. Landets första finskspråkiga teater gav sin första offentliga föreställning i Björneborg. Året var 1872 och platsen övre salen på Hotell Otava. Flera tidningar kom ut i staden, ett bibliotek och ett museum grundades, det fanns finsk- och svenskspråkiga läroverk och yrkesskolor och också ett arbetarinstitut.

Industri, kultur och bildning
I Finland, som blivit självständigt år 1917, har Björneborg varit en betydelsefull och snabbt växande stad med storindustri och hamnar. Rosenlew, Outokumpu, Rauma-Repola, Kemira med flera industrianläggningar behövde stora mängder anställda. Det gjorde att staden växte i snabb takt.

Den nya tiden förde med sig nya kulturella vindar. Pori Jazz har på några år utvecklats till en framgångsrik internationell festival, och den finländska rocken har ofta kommit från Björneborg. Inom idrotten har man lärt känna staden tack vare segerrika kraftkarlar och bollspelslag som fört hem finländska mästerskap.

Det nya millenniets Björneborg är en studiestad. Vid universitetscentret i Björneborg kan man studera teknik, ekonomiska vetenskaper och humanistiska ämnen. Satakunda yrkeshögskola har med sina sextusen studerande utsetts till nationell spetsforskningsenhet inom sin bransch. I Björneborg började på 1970-talet en omvälvande omstrukturering av näringslivet. Till vissa delar pågår omdaningsprocessen än i dag. Björneborgarna har med stort lugn stått ut med de svåra åren. Grunden för ekonomin är nu mångsidigare än tidigare. I Björneborgs nationella stadspark finns de drag som är utmärkande för Björneborg samlade: den strida älvmynningen, industri- och kulturhistorien samt dagens pulserande liv. God miljövård har gjort Björneborg, Ytterö och havsområdet till ett idealiskt rekreationsområde. Älvmynningen är fortfarande ett paradis för ornitologerna. Stolta över sina gamla anor bereder sig nu björneborgarna att fira stadens 450-årsjubileum. I dag har Björneborg 76.000 invånare. I det omgivande landskapet Satakunda är folkmängden 241.000.